Idag blir jag 29 år. Sista gången jag fyller något på 20 mao. 30 nästa. men jag måste säga att det har varit en fantastiskt fin dag. Den började med uppvaktning på sängen av den enarmade sambon som modigt balanserade brickan till sängen. (Han har opererat sin axel för er som undrar)och så fick jag armbandet från C Stockholm som jag tidigare bloggat om. Det ska jag spara tills bröllopet. Åkte sedan först en vända till babyproffsen och införskaffade en pulka till den lille och sen en tur till Europamöbler för att använda mitt presentkort jag fått från Wrapp. Sen bar det av hem till mamma och pappa. Semlor i massor och fin fina paket med ljuliga innehåll, bla. tekannan från Höganäs och en kofta från Odd Molly. Jag är överlycklig. Får visa allt sen när jag fotat.
Hann med en runda med Jack i pulkan oxå. Han har ju aldrig åkt innan men o va glad han var när jag drog runt honom i snön. Mys.
Inatt får han sova ute på landet men jag saknar honom redan. Imorgon väntar en veckas jobb igen.
Vet ni att lycka och tid de goes hand in hand. Ibland får jag känslan av att precis ingenting får ta tid, att allt bara ska falla på plats utan minsta ansträngning eller tid för reflektion och tidsuppoffring (vad är det för ord?). Men hör och häpna man får ingen kondition utan att det tar en smula tid eller för den delen en färdig hemsida utan ett x antal timmar som det omöjligt går att veta precis hur många de kommer ta eftersom man inte någonsin tidigare gjort precis detta.
Inatt är jag vaken, kanske inte hur många minuter till som helst, men har man köpt en iMac precis idag, ja snarare igår nu då så finns det en del att upptäcka och samtidigt en hemsida till sitt bröllop att knåpa ihop. Vet ni att jag kan, det är inte alls svårt. Ok kanske har det med år av fixande med bloggar och tidigare css och html pyssel att göra!? Jag har iaf likt en äventyrslysten hacker nu löst den hemliga koden och kan nu både ändra fonts till nedladdade sådana och fixa länkar. Lyckan är gjord varje gång jag upptäcker att jag kan en ny sak, jag känner mig så stolt. För detta med att bygga en egen hemsida är något jag så länge velat kunna och för den delen göra. Nu sker det. Äntligen! Om några dagar dimper dessutom Photoshop elements 10 ner i brevlådan och då mina vänner blir det åka av. Om allt går som jag vill så borde jag kunna öppna upp min hemsida någon gång nästa helg. I wish!
Det känns lite som att alla mina kökmaskiner (förutom ugn, micro, spis och diskmaskin som ju är nya) hålller på att ge upp. En efter en börjar de allt mer uppvisa tydliga tecken på ålderdom. En av dessa är vattenkokaren. Så när man nu ska ge sig ut på jakt efter en ny så dök denna skönhet upp. Den kommer från Eva Solo och hör och häpna behöver ingen sladd då man sätter den direkt på spisen vilket i sin tur även betyder inga igenkalkade värmeelement inuti. Jag vill ha. Sa jag att den tål att tvättas i diskmaskinen? Frågan är bara vilken av köksmaskinerna som ger upp först...
Nya kopparna från Höganäs är här. Daniel fick ett presentkort från sitt jobb i julklapp och som vanligt känner jag mig som mottagaren när jag kan plocka ut något riktigt fint som står på önskelistan. Nu avnjuter vi varsin kopp varm oboy efter en kall och faktiskt snöig promenad. Mys. 4 st. koppar med tillhörande träfat ska nu ta plats i skåpen här hemma. Nu saknas bara tillhörande tekanna oxå.
Om dagarna är jag inte längre hemma med Jack. I tisdags var det så dags att gå upp innan gryningen, äta frukost och ta på sig medan han låg och sov tillsammans med sin pappa. Sen var det bara att tassa ut i regnet och blåsten och sätta sig på bussen in till stan och nya jobbet. Men det känns bra, mycket är såklart nytt även om man jobbat med det innan så skiljer sig kommuner faktiskt sig en hel del åt.
Men det är konstigt att inte vara hemma, det känns lite som att jag är på någon slags kurs som tar slut snart och att jag ska få va hemma med Jack igen. Men riktigt så är det ju inte, eller inte alls faktiskt. Nu är det jobb som gäller, ja iaf 75 %.
Jag är väldigt tacksam för att kollektivtrafiken faktiskt är så enormt bra som den för mig visade sig vara. Tidigare jobb innebar att jag åkte hemifrån 5:50 för att hinna i god tid både dit och hem. Nu kan jag hoppa på direktbuss närmare halv 8. Lyx! Behöver inte utstå knappt det minsta snålblåst och frusna fötter och frisyren ja den håller den med. Känns som jag får upprättelse för alla år av långa avstånd till jobb.
Att jobba innebär även korta vistelser i staden och möjlighet att gå in i vilken butik jag vill i ett snabbt ärende utan bebis klängande runt arm och ben eller för den delen springandes fram och tillbaka och runt runt i en ring. Ett sådant ärende gav mig idag en fin klänning på Monki för 20 kr. Drömde mig bort några minuter på Granit oxå och hittade fina saker att ÖNSKA sig i födelsedagspresent.
Kommande året ser jag väldigt mycket fram emot. Bröllop i maj, ja bara en sådan sak med allt vad det innebär. Sen att ha en ettåring som växer och utvecklas är en otrolig resa som är väl värd att se fram emot och att njuta av precis just nu, imorgon och igår. Han är vårt allt. 2012 är även ett roligt år då flertalet av våra vänner väntar smått, ja inom det första kvartalet kommer fem av dem blivit mammor och pappor.
Jag börjar jobba igen, på tisdag faktiskt. Nytt jobb och ja nytt allting med att vara ifrån Jack och han ifrån mig. Men det är ju precis så det ska vara antar jag, det naturliga att lära sig att vara ifrån varandra då och då.
Nu ska jag njuta av den sista tiden av min mammaledighet och den första dagen på det nya året.
... och förresten mitt nyårslöfte är att ta bättre hand om alla de tusentalsbilder som jag tar varje år, dels att få upp dem här på bloggen och dels att ge bilder till dem jag fotat samt bearbeta dem för fotoböcker och framförallt Jacks fotoalbum.
